20 september, 2016

.




Dagarna flyter ihop.
Det vi gjorde igår, känns som flera veckor sedan,
och jag kommer knappt ihåg.
Planerna för morgondagen blir oftast genomförda dagen efter imorgon,
eller dagen efter, dagen efter imorgon.
Vi lär oss mer och mer,
att det här med att planera och passa tider,
kräver planering inför planeringen.

Jag börjar komma in i den takten,
att det spelar inte så stor roll egentligen hur det blir.
Det viktiga är harmonin,
och nuet.





Och jag fotar lillpyret.
Massor, varje dag.
Mestadels med mobilen förståss,
då den alltsom oftast är nära.
Men även med kameran,
som väckts försiktigt från dess sömn,
och att fota kan vara så roligt.
Och att det alltid blir bra med en modell som denna,
älskade barn.





Jag befinner mig mellan baby blues och baby lycka.
Mellan tårar som rinner av lycka men även av någonting annat oförklarligt.
Den andra läser om baby blues,
högt medan jag snusar lillpyret i nacken.
Och jag känner någonstans att det går att vända,
att jag kommer för varje dag som går,
andas i takt med mig själv igen,
med min lille gosse och med livet här och nu.
Men också att det är helt okej,
att inte alltid vara på topp,







16 september, 2016

I den fluffiga världen




Jag tittar upp och möter en vaken blick,
mitt i natten,
och innan missnöjet och hungern ljuder genom hans läppar,
ligger vi mage mot mage,
och hans fötter vilar mot mitt lår.
Kan knappt räkna timmarnas sömn på en hand,
och trots att morgonen snart börjar,
försöker jag befinna mig här nu.
Här i vår fluffiga värld, bland täcken och kuddar.
Bland doften av bebishud, avsparkade små sockar,
spretande fingrar,
och tonvis med kärlek.

Jag nynnar tyst,
medan jag snusar på hans panna,
och håller hans små fötter i mina hand,
en text som har rotat sig där någonstans inom mig.

du är det finaste jag vet.

du är mitt blod, och mina lungor,
mina ögon, mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.







13 september, 2016



Total lycka.
Så.mycket.kärlek.
Vi har äntligen fått omsluta vår älskade gosse i våra famnar.
En solig septemberdag,
med ljummen höstvind och sprakande färger utanför fönstret,
gjorde han entré, tålmodig och lugn.
Så mycket känslor som bubblar inom mig,
varje sekund, 
och jag vet inte hur jag skall bemöta dem.
Jag håller istället min son i min famn,
och snusar han i nacken.
Jag tror att vi tillsammans kommer på ett sätt.








31 augusti, 2016

v.40




Så går vi in v.40.
Jag har varit redo sen v.36,
och tänkte någonstans att pyret skulle ha gjort entré liksom nu.
Jag tar mig ut i skogen,
fantastisk sköna 13 grader ute,
och jag kan röra på mig utan att svettas bort.
Jag kliver med raska kliv bland stenar och mossa,
färgsprakande löv och viskande träd.
Jag vet inte om den kuperade promenaden bidrar till än skönare sömn,
där i magen,
eller om den kanske väcker lusten att komma ut.








Och jag som tänkte där i slutet av juni
när jag ramlade in innanför tröskeln,
och det var varmt, svettigt och flåsigt,
att kan det bli så mycket mera av det goda?.
Ska magen verkligen växa så mycket mer,
eller kanske ryms knådden i den som redan är?.
Det är tur att man inte kan se in i framtiden.


 



Jag saknar skogen och havet,
och det gjorde själen verkligen gott denna flåsande skogspromenad.
~ korta, men ändock.
Där jag fick uppleva alla dessa sprakande färger,
och ljuvliga dofter.
Hösten ger verkligen krispig energi.
Jag tänker mig kanske lite bärplockning,
eller många luncher som tillagas utomhus framöver.
~planera ingenting är de råd jag får,
utan ta varje dag som den kommer.
Lite det jag har gjort senaste 9 månaderna...







22 augusti, 2016

Måndag






Katten Gustav sitter innanför altandörren och spanar ut i regnet.
Regnmolnen ligger som ett grått täcke över oss,
och mörktet är påtagligt nära.
Älskar den svalare luften som sveper in,
och äntligen kan jag vistas inomhus utan att svettas bort.

Den lilla knådden i magen har fått hicka,
och hickar nätterna igenom.
Jag lägger min hand och nynnar tyst, 
~ när trollmor har lagt de elva små trollen
och bundit fast dom i svansen...
Jag blir frustrerad över det avstånd som finns emellan oss,
att jag inte får känna på fjunen i nacken,
eller snusa i halsen.
Jag vill höra våra hjärtan slå i takt,
och hålla pyret i min famn.
Att tiden kan gå långsamt ibland.
Samtidigt som jag försöker följa de råd jag får,
att njuta av dagen, av lugnet och tiden innan allting förändras. 

Jag kokar potatissoppa med strössel till middag,
och passar på att riva råkost och göra en veckosallad.
Om någon fler vill prova har ni receptet nedan:

POTATISSOPPA MED STRÖSSEL
Ingredienser för ca 4port
600g potatis, mjölig sort
1 gul lök
7dl vatten+3msk grönsaksbuljong
3dl standarmjölk
2dl creme fraiche
flingsalt
nymald svart peppar

Strössel
3 skivor danskt rågbröd
1 pressad vitlöksklyfta
50g valnötter
smör
1/2dl gräslök
1dl riven västerbottenost.


Gör såhär: Skala potatisen och skär i bitar. Hacka löken. Koka lök och potatis i vatten+buljongen i ca 20 min tills potatisen är riktig mjuk. Mixa soppan slät med creme fraiche och mjölk. Koka uppå igen och smaka av med salt och peppar.
Strösslet: Skär brödet i bitar, stek bröd, vitlök och nötter i smör. 
Tillsätt i en skål och blanda ner ost, och till sist gräslöken.







17 augusti, 2016

Onsdag




Semestern gick mot sitt slut,
och det var nog den konstigaste semestern jag någonsin haft.
De sömnlösa nätterna, på grund av den bråkande ryggen,
resulterar i att jag orkar ingenting.
Jag tar varje tillfälle i akt att vila.
Så himla trist, men nödvändigt inför vad som komma skall..

Siffrorna på vågen ökar,
om än i något lägre takt än tidigare.
Jag längtar efter att få tillbaka min kropp,
att kunna gå en rask promenad och känna den fysiska kapaciteten,
utan att sedan ha ont i hela kroppen,
med en rygg som änmer beklagar sig.





Magen växer och mår,
och pyret där inne likaså.
Det bästa verkar vara morgongymnastik mitt i natta,
eller sådär precis när visan visar strax över 06.00.
Då är de full rulle och jag stryker över magen,
med hopp om att knådden där inne skall lugna sig en aning,
men icke.
Det är bara att sätta sig upp på sängkanten och vänta.
Vänta och vänta.
Och sedan snabbt som ögat lägga sig tillrätta,
och försöka somna om.

Vi längtar efter dig nu, och du får mycket mycket gärna göra entré,
~ snarast möjliga. 
Deal?






01 augusti, 2016

S.E.M.E.S.T.E.R




Vi flyger fram med båten över vågorna,
med havets dofter i näsan och vinden i håret.
Jag tar svalkade dopp varje dag,
och sitter sedan en stund invirad i handduken,
i precis det nuet.
Jag äter hur mycket vattenmelon som helst,
och stickar alldeles för lite på pyrets babyfilt.

Jag har semester.







28 juni, 2016

Ett plus ett..




Jag ramlar in över tröskeln.
Det är varmt, svettigt och flåsigt.
Magen kurrar högt, benen krampar och ryggen värker.
Pyret i magen börjar möblera om där inne
och jag ler.
Tur att jag påminns om all den kärlek som väntar,
om den där lilla i magen,
som ska bli en del av vår familj.




Inte kunde jag i min vildaste fantasi,
tro att det växte ett liv inom mig,
då på tjejmiddagen i stan.
Då när jag skrattade högt och sa,
 ~ att inte blir det än på ett tag.

Jag försöker ofta greppa den tanken,
att en individ har bosatt sig där i magen,
och är en del av mig, och den andra.
Jag kan inte riktigt bena ut vad det innebär,
att ett plus ett nu blir tre.
Att livet aldrig kommer återgå till det normala,
utan att ett helt nytt kapitel av glädje och utmaningar,
lurar runt hörnet.





Glädje.
Tacksamhet.
Rädsla
Spänning.
Panik
Förväntan.

Så många tankar och känslor som passerar genom mig varje dag.
Jag tänker att ibland är det tur att jag bär på pyret i nio månader,
för att ha en liten chans att smälta vad som komma skall.
Vad som faktiskt sker.
Men, blir man någonsin redo egentligen?
Kanske dags att spänna på sig bältet och bara hänga med i livet,
och se vad som händer.







05 juni, 2016

Premiär






Så vart det premiärtur till paradisön.
Den svarta pantern fick naturligtvis följa med,
och han satt med nosen vädrandes i luften under båtturen.
Jag satt med ett stort flin hela båtturen,
vilken lycka att få äga och köra sin egen båt.

Luftlöken har växt ordenligt,
och likaså rabarbern.
Rababerkräm blir kvällens måltid,
och sen hopp i säng.
Att man kan vara så trött.

Hoppas ni mår gott!







20 april, 2016

Ingefärsshot




Här kommer ett recept på ingefärsshot,
som jag hittat någonstans i cyberrymden. 
En bra shot att börja dagen med, 
som stärker immunförsvaret.

INGEFÄRSSHOT
Ingredienser
200gr färsk ingefära
1l vatten
1/2dl honung
2st citroner

Gör såhär: Riv ingefära med skalet på, grovt, och lägg den i vattnet.
Sjud i ca 20min, får ej överstiga 60 grader.
Koka inte, då detta gör att delar av allt det nyttiga försvinner.
Sila av ingefäran och blanda i honungen medan det fortfarande är ljummet.
Låt svalna och pressa sedan i citronerna.
Sila och häll upp i en flaska eller burk.
Kan förvaras i kylskåp upp till en månad.