21 september, 2011

Svårt


Kom igår hem från ännu en resa till Finland under så sorgliga omständigheter. Min svärmor gick bort i Juli denna sommar, och ingenting är sig likt efter det. Tanken på att aldrig se henne mer känns overklig och minst sagt konstigt. Att man aldrig kommer förstå har jag förstått.  Denna resa innebar mängder med känslomässiga, jobbiga stunder då jag och min svägerska började rensa hennes kläder och dylikt. Varje plagg innebar detta konstaterande att bäraren av plaggen inte längre kommer använda dem.. Känslorna stormade inom en och det är en tröst att man är flera som hjälps åt .I ett sådant läge handlar det inte bara om att rensa kläder, utan det är en känslomässigt tung procedur. 



Mitt i allt detta fyllde vår guddotter två år. Tårta och rosa ballonger i taket stod på menyn. Mitt i allt detta sorgsna så fanns denna glädje ändå. Och så hennes hundar, svärmors,  speciellt en som tar varje tillfälle i akt att få sig en liten smula som fallit från bordet eller kanske lämnats kvar. 

Plötsligt ändras alla presenter och gåvor från henne i betydelse och man ser dem nu i ett annat ljus. Kaffe kopparna, tändsticks asken med båtar på som används flitigt på paradisön som hon önskade, mumin lakan, alla de där kattleksakerna och de blåa ljusen med blommor på, glas burken med socker i och , ja.  Det är en tröst, att detta finns överallt i bostaden och skvallrar om just henne. En ära att få ha alla dessa sakerna omkring och påminnas om henne dagligen.




Jag har tvekat till att skriva om detta, på något sätt , ju mindre som vet desto bättre.
Fråga mig inte varför, men faktiskt så känns det bra att skriva om det.
Och när jag skriver så minns jag och lindar in de där fina stunderna i guldigt silkespapper,
inbäddad i mitt hjärta.



1 kommentar: