17 juni, 2013

Mullrande himmel





Idag regnade det.
Katten Gustav och Zimba låg ute i varsin stol,
på vardera sidan om bordet ute på balkongen,
och spanade på fåglarna där vid hängrännan.
De bråkar de där pipande sakerna tycker katterna,
och skäller på dem när de skuttar omkring,
på säkert avstånd ifrån två munnar fyllda med vassa tänder.
Och så öppnades himlen och ett skyfall damp ner,
Zimba som inte tycker om att bli blöt om fötterna,
ilade in,
men Gustav låg tryggt kvar.
Matte var den som vart orolig när himlen muttrade,
och gav ifrån sig ett vrål,
då fick minsann även pantern snällt komma in.





Midsommar på fredag,
och dagens ljus varar natten lång här uppe i Norr.
Det känns som att sommaren går bredvid mig,
långt borta.
Att jag står vid ett fönster och tittar ut,
och där borta går sommaren, dit jag inte kan nå.
Jag kan bara se den, inte känna den.
Fastän jag dagligen känner den ljuva sommardoften,
och känner vinden i mitt hår.
Kanske att jag måste tillbringa mer tid utomhus,
efter arbetsdagen slut,
och picknicka vid stranden,
såsom vi gjorde igår mitt bland ivriga myggor,
och kanske att jag måste hoppa i vattnet,
och väckas till liv, mitt i sommaren.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar