23 september, 2013

Svartvitt














Ute på paradisön börjar saker och ting förbereda sig mot hösten.
Vedförrådet fylls på,
saker plockas in i skydd för vind och snö.
Det som skördas kan, skördas,
och ön förbereder sig sakta men säkert för vintervila.
Fast inte riktigt ännu,
några svängar till får det bli.







20 september, 2013

19 september, 2013




Igår smattrade det mot rutorna,
och det vart mörkt så tidigt.
För en gång skull känns hösten rätt så välkommen,
och jag känner mig på något sätt redo.
Skön känsla.






04 september, 2013

Och lyckosång



Och idag fikar jag en massa,
och fyller på med energi.
Klipper blommor från pelargonerna,
och sätter i små vaser här och där.






Bläddrar i mina böcker,
och dricker svart kaffe.
Kanske att det vänder nu.





03 september, 2013

En klagosång~ fast mer bara prat







Jag tuggar på den andras blåbärsbars han gjorde igår,
och snyter mig.
Och tycker synd om mig själv,
- det gör jag,
ibland måste man få göra det.

Min krampande muskel dök upp igen,
och jag haltade mig igenom vardagen,
för att sedan börja hugga till i höft och rygg,
vid varje fotsteg.
Tog mig envist ut på paradisön förståss,
och efter lite haltande uppför stigar och hällar,
och det började att släppa.

Lycklig i själen badade jag,
omgiven av mörkret, inbäddad i havet.
Ovetandes om morgondagens överraskning.

Förkylning,
~ sådär bara pang.
Tänkte någonstans att har jag riktigt riktigt tur,
är det borta lagom till måndagen.
Men feberdrömmarna fortsätter hägra under småtimmarna,
och den eviga huvudvärken hör till alla vakna timmar.






De få krafter jag har använder jag till att koka kaffe,
och beundra mina fina koppar jag fått av finaste kistan,
och längtar till helgen då jag minsann är super frisk,
och får finbesök till ön.
Sedan streckser jag bron,
första säsongen,
och väntar på att den andra skall komma hem,
så någon kan höra min klagan.
Jag somnar, och vaknar i en klibbig, blöt skjorta,
än en gång.








Fast jag klagar ändå inte,
~ inte så,
 utan försöker ha peace.
Less är jag däremot, på dessa återkommande förkylningar.
Håller tummar för att jag nu gjort mitt,
och att de här traskande bacillerna lämnar mig ifred ett långt långt långt,
tag framöver.
Och den här höften och ryggen,
som envist hugger i mig fortfarande,
ja, det tänkte jag försöka bota med lite fysisk ansträngning,
och min fantastiska kiropraktiker förstås.


Hoppas att ni mår gott, och får vara friska
och promenera ute i den friska höstluften
Hösten den kom minsann,
och jag känner mig redo att välkomna den med öppna armar.