31 augusti, 2016

v.40




Så går vi in v.40.
Jag har varit redo sen v.36,
och tänkte någonstans att pyret skulle ha gjort entré liksom nu.
Jag tar mig ut i skogen,
fantastisk sköna 13 grader ute,
och jag kan röra på mig utan att svettas bort.
Jag kliver med raska kliv bland stenar och mossa,
färgsprakande löv och viskande träd.
Jag vet inte om den kuperade promenaden bidrar till än skönare sömn,
där i magen,
eller om den kanske väcker lusten att komma ut.








Och jag som tänkte där i slutet av juni
när jag ramlade in innanför tröskeln,
och det var varmt, svettigt och flåsigt,
att kan det bli så mycket mera av det goda?.
Ska magen verkligen växa så mycket mer,
eller kanske ryms knådden i den som redan är?.
Det är tur att man inte kan se in i framtiden.


 



Jag saknar skogen och havet,
och det gjorde själen verkligen gott denna flåsande skogspromenad.
~ korta, men ändock.
Där jag fick uppleva alla dessa sprakande färger,
och ljuvliga dofter.
Hösten ger verkligen krispig energi.
Jag tänker mig kanske lite bärplockning,
eller många luncher som tillagas utomhus framöver.
~planera ingenting är de råd jag får,
utan ta varje dag som den kommer.
Lite det jag har gjort senaste 9 månaderna...







22 augusti, 2016

Måndag






Katten Gustav sitter innanför altandörren och spanar ut i regnet.
Regnmolnen ligger som ett grått täcke över oss,
och mörktet är påtagligt nära.
Älskar den svalare luften som sveper in,
och äntligen kan jag vistas inomhus utan att svettas bort.

Den lilla knådden i magen har fått hicka,
och hickar nätterna igenom.
Jag lägger min hand och nynnar tyst, 
~ när trollmor har lagt de elva små trollen
och bundit fast dom i svansen...
Jag blir frustrerad över det avstånd som finns emellan oss,
att jag inte får känna på fjunen i nacken,
eller snusa i halsen.
Jag vill höra våra hjärtan slå i takt,
och hålla pyret i min famn.
Att tiden kan gå långsamt ibland.
Samtidigt som jag försöker följa de råd jag får,
att njuta av dagen, av lugnet och tiden innan allting förändras. 

Jag kokar potatissoppa med strössel till middag,
och passar på att riva råkost och göra en veckosallad.
Om någon fler vill prova har ni receptet nedan:

POTATISSOPPA MED STRÖSSEL
Ingredienser för ca 4port
600g potatis, mjölig sort
1 gul lök
7dl vatten+3msk grönsaksbuljong
3dl standarmjölk
2dl creme fraiche
flingsalt
nymald svart peppar

Strössel
3 skivor danskt rågbröd
1 pressad vitlöksklyfta
50g valnötter
smör
1/2dl gräslök
1dl riven västerbottenost.


Gör såhär: Skala potatisen och skär i bitar. Hacka löken. Koka lök och potatis i vatten+buljongen i ca 20 min tills potatisen är riktig mjuk. Mixa soppan slät med creme fraiche och mjölk. Koka uppå igen och smaka av med salt och peppar.
Strösslet: Skär brödet i bitar, stek bröd, vitlök och nötter i smör. 
Tillsätt i en skål och blanda ner ost, och till sist gräslöken.







17 augusti, 2016

Onsdag




Semestern gick mot sitt slut,
och det var nog den konstigaste semestern jag någonsin haft.
De sömnlösa nätterna, på grund av den bråkande ryggen,
resulterar i att jag orkar ingenting.
Jag tar varje tillfälle i akt att vila.
Så himla trist, men nödvändigt inför vad som komma skall..

Siffrorna på vågen ökar,
om än i något lägre takt än tidigare.
Jag längtar efter att få tillbaka min kropp,
att kunna gå en rask promenad och känna den fysiska kapaciteten,
utan att sedan ha ont i hela kroppen,
med en rygg som änmer beklagar sig.





Magen växer och mår,
och pyret där inne likaså.
Det bästa verkar vara morgongymnastik mitt i natta,
eller sådär precis när visan visar strax över 06.00.
Då är de full rulle och jag stryker över magen,
med hopp om att knådden där inne skall lugna sig en aning,
men icke.
Det är bara att sätta sig upp på sängkanten och vänta.
Vänta och vänta.
Och sedan snabbt som ögat lägga sig tillrätta,
och försöka somna om.

Vi längtar efter dig nu, och du får mycket mycket gärna göra entré,
~ snarast möjliga. 
Deal?






01 augusti, 2016

S.E.M.E.S.T.E.R




Vi flyger fram med båten över vågorna,
med havets dofter i näsan och vinden i håret.
Jag tar svalkade dopp varje dag,
och sitter sedan en stund invirad i handduken,
i precis det nuet.
Jag äter hur mycket vattenmelon som helst,
och stickar alldeles för lite på pyrets babyfilt.

Jag har semester.