Sista maj

Sommaren kom under några dagar.

Jag drack morgonkaffet på trappen nedanför altandörren,

med solen i ansiktet och vinden i håret.

Jag räfsade gräsmattan från snömögel med svetten rinnandes nedför pannan,

och fick klä av Lillpyret plagg efter plagg när vi åt mellanmål ute.

Jag satte ut blommorna på bron,

för att vänjas vid varmare temperaturer och klumpig vind.

Men så vände det.

Snön dalade plötsligt ned,

och gurkörten föll pladask och bladen blev bruna.

Kläderna skalades på igen,

och blommorna får vänta med att flytta ut.

Jag tror vi alla vart lika förvånade.

 

Men,

solen visar sig ändå.

Och visst är det vår ett litet tag till.

Chilin har börjat blomma och Lillpyret ställde sig plötsligt upp från mitt knä.

Och han kan visst sitta helt själv.

Han berättar även för oss (högljutt ) när han har tråkigt,

och tycker inte om när hans pappa flyttar saker där han inte når dem...

Han vinkar och tittar på lampan när vi frågar vars den är.

Han kan inte hålla sig för skratt ibland,

när han tycker han ska vara sur,

och han älskar att borsta sina tre tänder.

Jag hänger inte riktigt med i svängarna,

men älgen utanför fönstret hann jag fånga på bild...

Då visste jag inte att den skulle återkomma varje kväll,

och jag som tänker mig äppelträd framöver.