15 oktober, 2017

Söndag

   





Idag var det bara han och jag.
VI startade dagen långsamt tillsammans med kaffe och en massa böcker.
Han pekar och jag berättar vad djuren heter och hur de låter.
Vi sjunger alla de låtar han kan,
och han blinkar som en stjärna med sin lilla hand,
och visar hur regnet öser ned i imse vimse spindel.
Sedan trycker han i örat på sin finsktalande björn han fått låna av kusinen.
och vickar på höfterna med händerna i luften när musiken börjar spela.

Vi går på promenad,
och han pekar på fåglarna och säger pippipipipip.
Och vinkar till bilarna som passerar.
Låter iiihhhhh när vi ser hästarna,
och pekar på alla träden som nu står nakna.

Sedan går vi in i världen som gränsar till vår tomt.
Där vassen är hög,
och pinnarna ligger i driver.
Det är ojämnt och lite svårt att gå,
men han lyfter på fötterna så högt han kan,
och drar i mina hand för att visa att vi ska gå fortare.
Han pekar och pratar,
ivrigt och engagerat. 
Sedan tittar han på mig och flinar.
Och jag skrattar förstås och bara måste snusa han i nacken.
Min fina underbara son.
Som jag älskar Dig.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar